Året 1715 var ej mindre mödosamt, likväl blef Stora flottan, nu af 15 Rangskepp, iståndsatt att öfverbringa en förstärkning af manskap till Stralsund, som äfven från Sverige försågs med lifsmedel. Efter en längre kryssning i sjön, utan att få se Danska flottan, gick Grefve Wachtmeister i October månad till Carlskrona och bestyrde, efter vanligheten om flottans säkerhet.
Har upphör Grefve Wachtmeisters befatning med Svenska Örlogsflottan, hvilken hade ägt honom i 38 år. Trettiefem år hade han innehaft högsta befälet öfver henne; och vigtigaste delen af hans lefnadsmödor voro på henne nedlagde. Hon kände honom, snart sagdt, såsom sitt upphof, och hade den lyckan att beständigt vörda honom, såsom sin befordrare och beskyddare. Han deremot hade icke lika beständigt anledningar till hugnad af detta verk, det han sett under sin hand uppvexa, blomstra, taga full mognad, och likväl ej fick se de frukter skördade, hvilka utgjort föremålet för hans outtröttliga omvårdnad. De sednaste fem åren borde i synnerhet finnas smärtande för en man, som med så mycket skäl väntade fullbordan af ett välgrundadt hopp, men tvertom, vid hvart steg, möttes af svårigheter, hvilkas häfvande icke af honom berodde. Såsom förut är nämdt, voro vid Danska krigets början, 1709, Statsverket och sjelfva Nationen redan försatte i så medellöst tillstånd, att de stora omkostnader, som till
