flottans utredning tarfvades, ej stodo att erhållas. Crediten var äfven förlorad. Ömsom saknades folk, ömsom proviant: nu ammunition, nu skeppsbagage: alltid saknades penningar. Detta onda tillvexte med hvart löpande år, helst förlagen i Carlskrona voro förtärda och flottan den föregående tiden icke ens hade bekommit de henne i staten anslagna medel. Under sådana omständigheter måste det inträffa, att flottan tärdes och försvagades, samt gjordes overksam i hamnen, då hon till rikets båtnad, i öppna sjön, hellre hade lydt sin Wachtmeisters verksamma befäl. När härtill kom, att Konungen var frånvarande, och att Kongl. Senaten, än delad i tänkesätten, än villrådig, ofta af nödvändighet, ej kunde meddela sitt yttrande eller åtgärd, så skulle sådant fylla måttet af hinder och motstånd vid Amiralitetets företag.
Men inga hinder kunde någon tid insöfva Grefve Wachtmeisters vaksamma ifver i den befattning, som han sig åtagit. Äfven på höga åldern, sedan Danska kriget påkom, och stora flottan borde sättas i rörelse, gick hon aldrig till sjöss, utan att han sjelf förde henne. När han vid årets början 1711 reste till Kongl. Senaten i Arboga, för att deltaga i öfverläggningarne om planen till förestående försvars-anstalter, åbragtes honom, genom en obehaglig tillfällighet, slag i venstra sidan, hvilket framgent besvärade; men det oaktadt steg han om bord i följande December månad, och gjorde således ett vintertåg på hafvet. Konungen hade
