främsta rummet. De ha under tidernas lopp inkommit i landet och i mer eller mindre hög grad upptagits i den svenska folkstocken. Endast i Norrbotten förekomma de numera i större antal. Dessa nordliga »finnar», som tala finskt tungomål, äro dock mestadels av mycket blandad härstamning, vilket icke blott
utvisande den rena nordisk (svenska) typens förekomst i % i olika landskap inom sverige.
Med ren nordisk typ förstås här: 1. Äkta långskallighet (skallindex lägre än 75). 2. Reslig kroppsbyggnad (170 cm eller däröver). 3. Blont hår och 4. Ljusa ögon.
| Landskap | % |
| Dalsland (maximum) | 18,3 |
| Södermanland | 16,2 |
| Härjedalen | 16,0 |
| Dalarna | 14,7 |
| Värmland | 13,2 |
| Jämtland | 12,6 |
| Bohuslän | 12,4 |
| Närke | 12,0 |
| Västmanland | 11,9 |
| Öland | 11,6 |
| Västergötland | 11,5 |
| Sverige (medeltal) | 10,7 |
| Gästrikland | 10,0 |
| Östergötland | 9,8 |
| Medelpad | 9,7 |
| Hälsingland | 9,0 |
| Småland | 9,0 |
| Uppland | 8,2 |
| Halland | 7,6 |
| Blekinge | 7,3 |
| Ångermanland | 6,8 |
| Skåne | 6,5 |
| Gottland | 6,1 |
| Lappland | 5,5 |
| Västerbotten (minimum) | 5,1 |
utvisande förekomsten av en svensk typ, som företer samma karaktärer som i tabell 1 med undantag därav att även mesocephalerna (med skallindex intill 80) äro medräknade.
| Landskap | % |
| Härjedalen (maximum) | 41,4 |
| Dalsland | 36,1 |
| Bohuslän | 35,0 |
| Öland | 34,6 |
| Västergötland | 33,7 |
| Gottland | 33,7 |
| Södermanland | 33,5 |
| Jämtland | 32,2 |
| Värmland | 31,6 |
| Västmanland | 31,2 |
| Dalarna | 31,1 |
| Småland | 29,9 |
| Sverige (medeltal) | 29,0 |
| Närke | 28,3 |
| Stockholm | 27,9 |
| Uppland | 27,3 |
| Skåne | 26,9 |
| Halland | 25,6 |
| Gästrikland | 25,4 |
| Östergötland | 25,1 |
| Hälsingland | 24,6 |
| Blekinge | 24,4 |
| Medelpad | 23,6 |
| Ångermanland | 22,6 |
| Västerbotten, Lappland (minimum) | 17,0 |
framgår av genealogiska undersökningar utan också synes på de skiftande typer, som
där förekomma. En stor del av dem har både finskt, svenskt och lapskt ursprung.
Antalet personer i Sverige med finska rasdrag är ganska betydande. Det uppgår
med all sannolikhet till något, kanske några 100,000 tal. Finnarna, som i gamla tider varit synnerligen talrika och uppdelade i många olika stammar, boende på ett
område, sträckande sig från nordligaste Skandinavien genom Finland och norra
Ryssland ett gott stycke in i Sibirien, ha undan för undan förlorat sin nationella egenart
och till stor del uppgått i andra folk, företrädesvis slaviska stammar i Ryssland. En bland
de ursprungligaste av de finska stammarna torde vara den tavastländska. Sådana typer
