och modiga förhållande såsom medborgare och k igare. Såsom bevis derpå må man nu åberopa, ibland flera andra, Digte af Welhaven, udkomen 1839[1], t. ex.:
Svithiod, — Din Grande, der seer Dine Carl’ers
straalende Færd,
har kun de höilagte Kongers og Jarlers
smiildrende Sværd.
Men över Höien, hvor Birkene vifter,
svulme hans Kræfter med unge Bedrifter,
evige Kræfter i Tidernes Skifter:
stemplet paa Forbundets Værd.»
Svithiod! Din granne, som såg Dina Carlars
lysande bana,
har sjelf endast sina i hög satta kungars och jarlars
multnande svärd,
Men öfver högen, der björkarne svaja,
svälla hans krafter till nya bragder,
eviga krafter i tidernas skiften
såsom ett insegel på föreningens höga värde.
»Og han tör træde i Ro vid Din Side,
gjorde sin Lænd.
Medens de splitlede Molnskyer glide
över hans Mænd.
Pagten skal stande i Tryghed bag Kjölen,
fæstes som Kraften, der vexer hos Dölen,
rolig og stille, med Sten-Egens Nölen,
tæt i sin Kjerne som den.»
Och han vågar med lugn träda fram vid din sida,
Spännande bältet kring sin länd,
Medan de skingrande stormmolnen fara
öfver hans män.
Förbundet skal bakom Kölen blifva beståndande,
Fast såsom växande styrkan hos dalbon,
Lugn och stilla, växa med stenekens långsamhet,
Tät i sin kärna likasom den.
- ↑
Minden og Haab den 4 Nov. } Föreningsbeslutet
med Sverge.Minnen och hopp af d. 4 Nov.
