den ridderlige Aand, der betegner den Svenske Nations Gang gjennem Aarhundreden, og under den klarhed, der udgik fra den Höie Stifters Blik, nedervet paa Ham, som har elsket og fredet om Hans Værk, og paa Ham, som alt har viist, at Han vil fortsætte det.
»I vare Selv frie, og I erhvervede Eder et frit Broderfolk, det med Erkjendtlighetens, fölelse, afpræget i Sin Nationale Selvbevidsthed nu tiljubler Eder önsker om Lykke for Sverige; thi Sveriges Styrke er Norges, som Norges Styrke er Sv riges. Derfor lyder det fra hiinsides Fjeldet og fra hvar Nordmand her tilstede, med en Röst: Hel! og Velsignelse for Broderlandet, for Sverige!»
Just som vi nedskrifvit dessa bevis på de tänkande och redbara norrmännens öfvertygelse och öppet uttalade åsigt om föreningens nytta och nödvändighet, upplyser ett telegram från Christiania den 29 sistl. Dec., så lydande:
»Stadens innevånare äro samlade till middag. Första skålen för H. M. konungen, den andra för Sverge: välsignelse öfver Sverge, vår bästa hälft» — Samtidigt anlände ett norskt »Flyveblad», hvars upplyste, fosterländskt sinnade författare instämmer i vårt här förut yttrade omdöme öfver en del af tidningspressen i Norge, sägande:
»Inom vårt eget lands gränser är det allmänt bekant, att vår Dagblads- och isynnerhet vår Aftenbladspress[1] är så långt ifrån att representera den insigt och de åsigter, som påträffas hos de af nationen, på hvilkas vägnar den ger sig anseende af att tala, att denna press tvärtom endast är ett uttryck af de åsigter och den insigt, som unga, oförståndiga menniskor ega beträffande saker, om hvilka de ännu ingenting lärt, än mindre någonting erfarit.
- ↑ Man bör ej med detta namn förblanda svenska Aftonbladet, som, hvad unionsfrågan beträffar, med tak , fosterlandskärlek och talang förfäktat och ådagalagt föreningens ömsesidiga nytta och politiska nödvändighet.
