emellan, och honom tillkommer att tillse, det ingenderas rätt förnärmas. Och i denna upphöjda egenskap är han både skyldig och berättigad att neka eller lemna sitt bifall till hvad Storthinget äfven i afseende på riksståthållareskapets försvinnande beslutat.
Att en af riddarhusets medlemmar väckt motion om rikets ständers önskan, att svenska regeringen må närmare utreda frågan, är en petitionsrätt, som, enligt urgammat häfd, bekräftad af våra grundlagar, tillkommer hvarje svensk medborgare och än mer folkombuden, men hvarpå konungen kan fästa det afseende honom för godt synes — att denna enkla framställning blifvit ur olika, ja, ur mycket stridiga synpunkter inom representationen behandlad, bör ingalunda öfverraska någon, som känner och eger erfarenhet af olika hufvudens skiljaktiga begrepp om samma sak. Tot Capita, tot census, är en redan af romarne erkänd sanning. På samma sätt och af samma orsak bedömdes den italienska frågan af samma representation.
I begge hänseenden har konungen, både på Sverges och Norges vägnar, ensam den afhandlande och afgörande makten och rätten.
Hvarken i svenskt eller norskt syfte är om dessa ämnen något vidare att orda, mindre att tvista om, emedan deras lösning lyckligtvis ej beror af någon annan än konungen, som, man kan vara förvissad derom, till brödrafolkens gemensamma belåtenhet kommer att dem afgöra.
Vigtigare, angelägnare, oundvikligare för begge folken är, att de i enskilt och allmänt hänseende bemöda sig och sträfva derhän att, med åsidosättande af alla små och personliga intressen, allt görande och låtande å ömse sidor riksgränsen, må afse befrämjandet och stärkandet af föreningens idé och befolkningarnes förtroende till och vänskapliga sinnesstämning för hvarandra.
På detta förtroende och denna endrägt bero begge folkens trygghet och sjelfständighet. Det ligger i erfarenhetens anvisning, i sakens natur, i den flyktigaste blick på de politiska förhållandena och i de föregående
