den af Stephan åsyftade, då ju den svenska bearbetningen finnes i handskrift från år 1476. Det synes således vara säkert att boken är skrifven mellan 1341—1378, och kanske tillhör seklets senare hälft.
Olikheterna mellan svenska och platt-tyska texterna äro så många och vidlyftiga, att de icke kunna här redovisas. Båda följa visserligen Jacobus de Cessolis, men aro så fritt behandlade, att de icke kunna kallas öfversättningar från hans text, som är latinsk prosa, och till stor del icke häller annat an kompilation. Alla tre texterna innehålla hvar för sig långa stycken, som icke finnas i de två öf- riga. Åter förekomma berättelser än gemensama för latinet och svenskan, an för latinet och tyskan, an för tyskan och svenskan, men felande i tredje texten. Den svenske redaktören har sannolikt känt båda texterna och helt fritt efter dessa och andra förebilder än utvidgat, an hopträngt sin bearbet- ning, som för öfrigt ej ens omfattar två tredjedelar af hela boken, utan afbryter vid versen 3359 i tyska texten (föga öfver ₁, af den latinska). Behand- lingen af både berättelserna och de moraliska be- traktelserna är äfven genomgående helt olika.
Å andra sidan vill det af några (43) här nedan uppräknade stallen synas, att svensken ibland helt enkelt öfversatt från tyskan några rader; men dessa aro försvinnande undantag. Såsom redan är an- märkt har han ock med ringa andring omedelbart upptagit två tyska ord: olde och vinne.[1] Detta är
- ↑ Tyska texten begynner sin tredje bok, om bönderna, sålunda:
Hir volget na dat drudde bok van den vinnen wat
ere ammet vnde ere handelinge wesen schal
(U)ort wil ik dichten vnde beghinnen
Uan den buren dat sint de vinnen
