98
Här kan för högmod fylles göra
Att endast lyda sitt behag,
Här törs man utan fruktan höra
Naturens framför vanans lag.
Här är det mindre skam och fara
För dårars ögon löjlig vara
Än ha ett hjerta stöpt i bly.
Ej lystnad här min ungdom dränker,
Och högmod, afund, fruktan, ränker
Från mina åldersskiften fly.
Här ingen statsslug dåre säger,
Att dygd är blott ett talesätt,
Och uti samma vigtskål väger
Guld, samvet, titlar, menskorätt;
Här hörs ej menskligheten qvida
Och fåfängt sina suckar sprida,
När storhet henne flyktig gör;
Ty askans barn i dessa trakter
Ej skapa sig till gudamakter,
Och mask ej maskar krossa tör.
Men solen himlen öfvergifver,
De tysta skuggor skrida fram,
Med ljuflig vanmakt herden drifver
I svala skjulen sina lam;
Re’n samlas aftonrodnans skänker,
Den friska perledaggen stänker
På örtren en förnyad saft;
Re’n sömnen på dess tunga vingar
I lätta drömmar återbringar
De nöjen jag om dagen haft.
Begärelsers bedräglighet.
Den ifver, som mitt hjerta bränner,
Som alla lifvets krafter spänner
Och ständigt efter stillhet far,
Han skapar våra onda öden,
Från födslostunden intill döden
Han ingen dödlig lisat har.
