Ur ”Mitt Lefverne”.
Gustaf III:s anträde till regeringen och statshvälfningen 1772[1].
Gustaf den tredje, 25 år gammal, lysande af ungdom och snille, mottog riksstyrelsen med ringa makt att regera och efter utseendet med en ännu mindre för framtiden. Den sammankallade riksdagen lofvade icke att blifva gynnande för honom. Ryska partiet eller nattmössorna hade ej förgäfves användt allt möjligt arbete och kostnad vid riksdagsmansvalen, som alla utslogo efter deras önskan. Konungen hade att afvakta en riksdag, sammansatt till större delen af hans ifrigaste motståndare. Efter några veckors hvila mottog konungen dessa ständer den 25 juni 1771, dagen efter midsommardagen.
Mitt ändamål är icke att beskrifva denna riksdag och alla derunder timade hvälfningar, dess stolta början och snöpliga utgång äro tillräckligen kände. Dess sanna och fullständiga teckning öfverlemnas åt framtiden, hvartill jag hvarken är hågad eller äger tillräckliga kunskaper. Minnet deraf är obehagligt att återkalla. Hvad mig enskildt under förloppet deraf kunnat angå och med mitt öde äger gemenskap, är det enda, hvilket jag till fortsättning af min lefnadsbeskrifning finner mig föranlåten att anföra.
Hattarne hade i början af riksdagen pluraliteten på riddarhuset i landtmarskalks- och bänkmansvalen[2], i följd hvaraf pluraliteten af deras parti äfven deciderades i deputationerne och sekreta utskottet. Bland ledamöterne i detta utskott hade jag den hedern att blifva utnämnd, der vi hade att ovilkorligt besluta alla finans- och statsärender, alla de förnämsta grenar af riksstyrelsen, och der vi beslutade intet; det var nu mössornas ordning att spela mästare. Allrådande i preste- och borgarestånden, hade de utvalt till ledamöter i utskottet sina ifrigaste anhängare, som hade den
