116
uppgjorde som bekant planen till flera dramer, hvilka sedan versifierades af andra. På detta sätt framkommo genom samarbete mellan Gustaf III och Gyllenborg det lyriska skådespelet Sveas högtid, i anledning af aftäckandet af Gustaf I:s staty, samt Birger Jarl (hvarvid dock äfven Adlerbeth medverkade), som uppfördes vid hertig Karls förmälning den 8 Juli 1744. Af Gyllenborgs egen uppfinning äro deremot dramerna Sune Jarl, Penelope och komedien Det nya herrskapet.
Samma önskan att skapa en nationell hjeltedikt, som framkallade fru Nordenflychts »Caroliade», sysselsatte äfven Gyllenborg under en lång följd af år, och det var samma ämne som hon, nemligen Tåget öfver Bält, han valt till ämne för sitt epos. I fulländadt skick trycktes denna dikt i 12 sånger 1785. Den utmärker sig för samma förtjenster och fel som hennes: ett ganska vackert språk, ren och felfri versifikation, men är långdragen och enformig, hvarjemte de onaturliga allegoriska figurerna verka i hög grad störande.
Utom dessa dikter äga vi af Gyllenborgs hand från hans senare tid en lärodikt i 4 sånger, Försök om Skaldekonsten samt flera Psalmer, utom åtskilliga mindre dikter, bearbetningar, öfversättningar och poetiska utkast.
I samma mon Gustaf III under sina senare regeringsår koncentrerade sin verksamhet på politiken, förlorade han sitt intresse för skaldekonsten och sina vittra umgängesvänner. Äfven Gyllenborgs besök vid hofvet blefvo mera sällsynta. I stället drog denne sig tillbaka inom familjelifvet, egnande sin tid odelad åt sin hustru och sina barn. Hans systerson, skalden Oxenstjerna, karakteriserar honom såsom en fullständig »vir uxorius». »Fåfängt säger min morbror», påstår denne, »att han i gref Creutz’ sällskap ännu en gång skulle vilja beträda sin gamla bana, jag är försäkrad, att om Apollo och de nio sånggudinnorna komme hit, skulle han lika fullt öfvergifva dem för att göra dockor åt sin dotter, eller för att knyppla dagen i ända».
Utom sitt kanslirådsembete, som redan nämnts, förvaltade Gyllenborg 1777—79 och 1781—1800 en plats som bankofullmäktig. Vid Svenska Akademiens stiftelse 1786 var han en bland dem som af konungen sjelf utsagos till ledamöter. Han afled den 30 Mars 1808, och hans stoft hvilar i Klara kyrka.
