Efter ett års förlopp från riksdagens början uppfyldes sent omsider ändamålet med dess sammankallande, konungens kröning, som förrättades i Storkyrkan i närvaro af samtliga stånden och trängseln af nyfikne åskådare. Oaktadt all den lysande prakt, som vid sådana tillfällen slösas, var denna senare högtidlighet mindre intressant både för ögat och hjertat än den förras ädla enfald. Smörjelseakten, som föregick, synes likväl förtjent att anföras. Förbunden med religion och förrättad under böner och välsignelser, kunde denna akt ej fela att vara på det högsta intagande, och jag erkände rättvisan af den högaktning, hvarmed allmänheten i alla tider den ansett. Jag har ännu för mina ögon konungen, när han afklädd den furstliga manteln och kronan i en hvit klädnad, oskuldens färg, och med blottadt hufvud knäböjde för den Högste under åkallan af dess mäktiga beskydd. Kontrasten mellan den unge konungen och den gamle vördige erkebiskopen Beronius, som förrättade denna ceremoni, var i alla afseenden märkvärdig och gjorde ett intryck på min inbillning, som aldrig utplånas.
Egentliga ändamålet med alla dessa ceremonier, vördnadens befästande för konungamakten, syntes i anseende till pluraliteten af närvarande ständer föga vunnet. Hade det rådande partiet förstått sitt eget intresse och ägt det ringaste vett och eftertanka, så hade det efter kröningens bevistande omedelbarligen slutat riksdagen. Af konungens kända karakter och hans billiga missnöje öfver ständernas förhållande kunde slutas, att hämden grodde i hans hjerta, hvars vådliga utbrott icke kunde undvikas utan genom den hastigaste reträtt. Tillfället hade derigenom blifvit betaget för konungen att till sin fördel nyttja allmänhetens då varande förtjusning. Under afvaktan af en tillkommande riksdag skulle denna flygtiga låga förmodligen svalna, och äfven konungen i en trögare ålder snarare beqväma sig vid de fjettrar, som blifvit honom ålagde. Men nattmössornas vanliga inskränkta begrepp och högmodet af deras framgång lemnade ej rum åt något eftersinnande. Med förakt både för konung och allmänhet fortsatte de sina öfverläggningar; det månadtliga underhåll de erhöllo af ryska ministern var för behagligt att kunna försakas. Riksdagen måste utdragas och, om möjligt vore, blifva beständig för att vaka öfver konungens förhållande och tillintetgöra det underliggande partiet för everldliga tider. Den önskligaste frihet syntes dem förunnad att handla
