224
Jag önskar, om du vågar dröja,
En liten uti ask och blöja
Må hittas utanför din dörr.
Jag önskar dig en kämnersträta
Med gubbar, som på saken äta,
Och äta tills du bättring gör.
Men far du fort att dig förhärda,
Då skall du röna först min hämnd.
Jag samla skall de hedervärda,
Som rida qvast, att sitta nämnd.
Nej, nej, håll upp mitt hot begabba.
Det skall dig öfverflödigt drabba:
Jag säger dig det nu förut.
Jag sjelf, som skald, kan äfven hexa.
Sök hamn, förr än som molnen växa
Hvar icke, skyll dig sjelf till slut!
Ehvar du vågar foten sätta,
På golf, på gata och på torg,
Ska’ komma de som vilja sqvätta.
I fyra hus skall du få korg.
På vägar skall du vilse köra,
Om natten idel gastar höra
Och lukta bönders två-örs-krull.
Du hvila skall i hållkarls stufva,
Der bedja Gud att snart få snufva
Och brys i regnet vid en tull.
Dig ödet skall till torget föra,
Så ofta der är skrän och gråt.
Du skall vid beck på vagnar röra
Och bannas från en roddarbåt.
Du skall på mångelstolar stöta,
I halkan dig vid Myntet blöta
Och höra salvor utaf skratt:
Än en galosch, än hårpung tappa;
Ett glöd skall spraka på din kappa
Och vädret föra bort din hatt.
En gång när du skall vara putsad,
Du narras skall af hårfrisör,
