Din hvita strumpa blifva smutsad
Och hjulet brista, när du kör.
Vid bordet skall du sitta illa,
En dräng dig full med soppa spilla,
Ett tebord skall du stöta kull.
Du nödgas skall på stolen knarka,
Du sofva skall hos dem som snarka
Och få en dräng, som jemt går full.
En ofärd redes för din haka:
Hon luggas skall af två-örs-knif;
På flukor[1] skall dig isen braka,
I spel skall grannen väcka kif.
Ditt byxband skall i dansen brista.
Du skall med Ekholm[2] få att tvista
Och läsa Brandels poesi[3].
En Brunkman[4] slipa skall ditt öra;
I kyrkan skall du Berghult höra,
Och hundra två[5] skall psalmen bli.
På vinden skall du få din kammar
Bredvid en spelman och en smed;
Om ottan skall du höra hammar
Och öfver midnatt harpogned.
Der skall det in i rummet röka,
Der skola möss och kattor spöka
Med himmelsskriande musik.
Ur taket skall i sängen drypa,
Der svarta hoppa, bruna krypa,
När syrsor roa dig med skrik.
Allt brydsamt skall dig öfverskölja,
Och äfven på din bröllopsdag;
Då skall dig Klingenberg förfölja
Och allt det svultna skaldelag.
- ↑ Fluka = göl, pöl.
- ↑ Förmodligen notarien Er. Ekholm, bekant för sina kritiska och historiska samlingar samt för många stridskrifter.
- ↑ Charons ansökning om en tolft bräder, en skämtdikt, författad i anledning af en medicine doktorspromotion af H. Brandel.
- ↑ Brunkman var en dålig rimmare.
- ↑ Vid de älfver i Babylon m. m.
