en son Samuel, den man borde akta för trädgården. Emellertid tyckte mor huru matsäck var besvärlig att tillreda innan Carl skulle till Vexiö. Men trösten af Samuel, som aldrig fick gå i trädgården, gjorde sorgen för Carl lindrigare. Under vistandet på gymnasium var Carl föga af docentibus afhållen, men af assessor Rothman dess mer. När han till 1727 hade frequenterat gymnasium, affärdades han till Lunds akademi, der han förmodade, att professorn och domprosten Humerus efter löfte skulle befordra honom, ty Humerus var hr Carl Tilianders styfson. Tiliander, min fars morbror, hvilken uppfödde 12 styfbarn i Lekaryd, bland hvilka Humerus var en. När Carl Linnæus kom inemot stadsporten i Lund, ringdes med alla klockorna; han frågade någon, för hvilken ringdes; svarades: för professor Humerus. Här var då ett bevis för unge Linnæus att det ej är godt trösta på menniskor, de äro en bräcklig rörstaf. Han blef dock snart af professor och archiater Kilian Stobseus för sin färdighet i botaniken herbergad m. m. Han fann dock, att botaniken ej var då i flor i Lund, som han åstundade. Han begaf sig derför 1728 hem och strax till Upsala.
Jag bör nämna här hvad jag i hast förbigått. Ifrån 1724 till 1727 var hans syssla, då han vistades hemma i Stenbrohult, om dagen att läsa och samla örter och insekter. Örterne inlade han i böcker; skref några nota vid dem. Insekterna lade han i ett litet skåp på nålar. En kista hade han stenar uti. Mor var dock glad, att han med flit använde tiden på dygd och ej hvad lastbart var. Fadren befordrade hos henne den tanken. Dels Carls nog hastiga sinne, dels ock att ej hindra honom från sitt studium entledigade honom från informationen för Samuel.
Då han föga öfver ett år bevistat Upsala akademi blef honom uppdraget att vara vikarie i botanik för prof. och arch. Rudbeck. Detta gjorde, att han använde både dagar och nätter på arbete på det studium han hade lust för, hvilket gaf honom både föda och heder. Nu ombyttes salig mors förut nästan kallnade sinne. Hon såg sin son vikarierande professor, så ung. Hon var förut i den tanken, att han ej kunde bli annat än en fältskär, och i dess ställe försporde hon honom läsa för en professor, då han ej var stort mer än två års student. Det var nästan ohördt. År 1732 blir honom anbefaldt resa åt Lappmarken; han tager sina föräldrar till råds: modren afrådde, fruktande att en
