238
Gud bevare Herr Brukspatronen ifrån sorg öfver allt det sig kärt är.
Jag förblifver Ädle och högaktade Herr
Brukspatronens
Ödmjuke tjenare
Carl Linné.
Upsala 1767 den 13 November.
Om märkvärdigheter uti insekterna.
Fråga djuren och de skola lära dig,
Och foglarna under himmelen de skola säga dig,
Och tala med jordene och hon skall lära dig,
Och fiskarna i hafvet de skola förkunna dig.
Job. XII. 7.
Allt hvad den allsmäktige skaparen inrättat på vårt jordklot är gjordt med så undersam ordning, att ej ett enda finnes, som ej behöfver ett annats bistånd till sitt underhåll. Jordklotet sjelf med stenar, malm och grus näres ju och födes af elementerna. Växter, träd, örter, gräs och mossor växa af jordklotet och djuren ändtligen af växterna. Alla dessa förvandlas på slutet åter till sina första ämnen. Jorden är plantans föda, plantan maskens, masken fogelns och fogeln ofta rofdjurets. Åter förtäres på slutet rofdjuret af roffogeln, roffogeln af masken, masken af örten, örten af jorden. Ja menniskan, som allt vänder till sin nödtorft, blifver ofta rofdjurets, roffogelns, roffiskens, maskens eller jordens föda. Så går allt ikring.
Är alltså hvart och ett skapadt ting ej endast skapadt för sin egen skull, utan fast mer för andras skull. Tigrar, loar, björnar, filfraser, räfvar, hermeliner m. fl. måste bära fram sina dyrbara skinn androm till nytta. Hundar måste hela dagen ut att jaga rådjuret eller haren, att menniskan må nyttja den till sin föda; sjelfva hafva de minsta vinsten af sitt arbete. Gräfsvinet drifver kaninen utur sina minor, menniskan till tjenst. Hästen, elefanten, kamelen måste bära de tyngsta bördor, oxen draga plogen, kon mjölka, fåret bära fram ull, renen draga akjan, svinet och igelkotten
