254
alltid. Och som jordmånens oart qväfver den bästa planta, likaså tidernas det bästa snille. Ty, M. H., vore ett land till på jordklotet, der split och oenighet skulle sätta allting uti jäsning, der man hade förlorat all känsla af kärlek för fosterbygden, all ömhet om dess heder och värdighet, der agg, hämnd och egennytta vore de enda grunder till alla gerningar, friheten ett namn för sjelfsvåldet, sjelfsvåldet en väg till förödelse; månne icke uti det landet de skattas sälle, som dö undan eller kunna söka renare seder under en lugnare himmel? ... O, mitt fädernesland!
Men det torde icke vara af nöden att framdraga diktade möjligheter eller sannfärdiga verkliga händelser, att dermed uppröra edra sinnen vid åtanken, att riket förlorat en stor man och akademien en värdig ledamot uti framlidne Kongl. Maj:ts och Sveriges rikes högstbetrodde man och råd, presidenten i Kongl. Maj:ts och rikets kanslikollegium, överstemarskalken, H. K. H. kronprinsens guvernör, Åbo akademis kansler, riddare, kommendör och kansler af Kongl. Maj:ts orden samt riddare af Svarta örnen, den högvälborne herre och grefve Carl Gustaf Tessin.
Den talman, som akademien utsett att tolka hennes tankar, behöfver snarare anföra ursäkter för sig, att han vågat lägga handen vid ett ämne, som fordrar mera munterhet, än man af en annalkande ålderdom kan förvänta, och då en lång enslighet blifvit använd till sysslor, som till samma dess år och dess lefnadsart nu mera äro lämpligare. Ack! om jag på denna stunden kunde upplifvas af den anda, som så ofta uti allmänna rikets sammankomster och icke sällan ibland eder dragit till sig allas förundran och nöje; som så väl kunde tänka, så sirligt måla och uttrycka sina tankar; som bidragit att samla för vårt språk rikare förråd på ord, uppmuntrat oss att renare tala detsamma och friat oss dermedelst ifrån den uselheten att utur andra tungomål söka hjelp för våra brister.
Föreställen eder dock icke, M. H., att ett ämne, rikt på allt det som kan pryda ett äreminne och uppväcka den största uppmärksamhet har varit för mig lätt att utföra. Samtida med denne herren, hafve vi sett honom, då i utrikes beskickningar, då anförare vid rikets allmänna sammankomster, då uti purpurn, och slutligen icke mindre stor uti ensligheten. Vi hafva sett under hans tid många stora händelser i detta riket, ömsom hugnelige, ömsom bedröflige,
