framtid bebåda? Och kan man med lika fel, som störtat andra folkslag, förvänta ett olika öde?
Man behöfver icke söka orsakerna till rikens fall, hvarken uti hemliga händelser eller särskilta personers oart. Folkets dygder eller laster qväfva eller väcka Catiliner. Alltsammans träffas med större ljus, med mera uppbyggelse och varning, uti uppfostran och uti det sätt, hvarmed den ungdom tillredes, ät hvilken de följande tider varda anförtrodde och öfverlemnade.
I misstagen eder icke, M. H., på min tanke, när I menen, att jag med dessa betraktelser härmar målningskonsten, som lägger mörka färger till grund, att derigenom framskjuta med mera liflighet sjelfva bilden. Ty det var icke nog, att fadren, riksrådet grefve Nicodemus Tessin, var sjelf en upplyst herre: en herre, som igenom sin lärdom, sin insigt, sitt förstånd, vunnit sin öfverhets jemna nåd och förtroende och under krigstider ökat sin värdighet med fredliga konster. Han var tillika en ömsint och samvetsgrann fader för en son, som med oförlikneliga naturgåfvor, kunde igenom dem antingen blifva stor uti dygder eller uti laster obändig; ty stora snillens egenskap är att uti intet kunna hälla medelvägen. Med huru mycken omsorg, urskilning och kostnad, dels hemma, dels utom riket. Läromästare utletades; med huru mycken lätthet den unge herren fattade sina läromästares undervisning, derpå kan jag icke anföra kraftigare bevis än hans lefverneslopp, hans skrifter, hans allmänna förrättningar och hans enskilda.
Både enkedrottning Hedvig Eleonora och konung Carl understödde unge grefve Tessins utländska resor. Den förra, som man allenast känner utaf de svagheter en hög ålder åtfölja, förtjenar äreminnet af en stor drottning. Högt tänkesätt, ordning och värdighet lyste uti hennes gerningar; prakt uti byggnader, och uti det som erfordras vid hof, tycktes mindre vara för dess person än för rikets anseende ämnade. Kostnaden hade ett varaktigt och icke flygtigt syftemål, och tjente att locka in konster, uppmuntra dem, hägna dem och fortplanta smak ibland svenskar. Dessa stora omsorger voro dock knappt märkliga under vapengny och äro äfven uti vår tid för allmänheten än mindre synliga och bekanta.
Hvar och en uti riket, med hela Europa, hade fäst sina ögon på hennes sonson, hvilken med all billighel förtjenar
