ammadt uti bardalekar, icke kände annat än krig, vandt att hvila under tält, var lika nöjdt uti en enfaldig boning som uti ett palats, och som värderade en målning efter duken, konststycket efter metallen. Hans hofintendentskap, under hans store faders inseende och anförande, fordrade af honom likasom en ny skapelse på allting; ty intet förråd var till hands, ingen som kunde lägga handen vid något med besked. Kallades främmande in att underrätta vår okunnighet, så ville okunnigheten knappt upplysas. Man förstod icke en gång att undra öfver andras färdighet, men förtröt, att svenska medel skulle åt främlingar utdelas. Jag önskar, M. H., att vår tid så lifligen kunde nu se den tidens mörker i vissa delar, så skulle deras mull ännu fuktas med tårar, som infört mera snille och mera konst hos oss, som delt ut bröd åt många qvicka ämnen och hållit qvar i landet dem som andra länder gerna efterleta och ännu söka draga till sig.
Ännu lefva vi i den tiden, M. H., att jag med bifall tar anmärka grefve Tessins outtröttliga ifver för vetenskaper och konster: att han i dessa varit en af de störste kännare uti Europa, att han framletat och framdragit deras idkare, hjelpt dem med sina råd, varit dem deruti till uppmuntran, befordrat deras belöning och ändtligen till den ändan stiftat den här inrättade målareakademien. Men skulle dessa hans förtjenster en dag hos oss ringa aktas, skulle de tadlas, såsom retelser till nya behof, så behåller hans namn sitt värde annorstädes och öfverlefver otacksamheten.
Ett vidsträcktare fält öppnar sig, M. H., ju längre jag uti hans lefverneslopp framskrider. Ett snille likt hans borde icke inneslutas inom en syssla och inom ett föremål allena. Flera ämnen bereddes för honom. Den tredje riksdagen (1723) var samlad, sedan friheten återstäldes. En riksdag, som ändtligen mera än de förra kunde sysselsättas med att bota våra invärtes refvor. Konungatronen var stadgad, utvärtes ro återstäld, den invärtes dock icke fullkomligen. Böljorna lägga sig icke så hastigt som vädret, hvarigenom de blifvit upprörde. Grefve Tessin, utsedd ibland dem som skulle sköta de hemligare saker hade tillfälle att känna rikets inre beskaffenhet, att vara uti förtroende och vid sidan af landtmarskalken, en outtröttlig herre, som sökte uti arbetsamhet sitt nöje och sin lisa. Också fick grefve Tessin njuta få hvilostunder: han täflade uti flit med den som brukade hans snille, och man hade svårt för att be-
