Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

266

gripa, huru olikhet af år, af lynne och böjelser, kunde så väl trifvas tillsammans och instämma; men så är deras art, som naturen rikligen begåfvat: de likna Cato, hvilken tycktes vara endast ämnad till det som han företog sig att uträtta, antingen i rådet eller i fält eller vid sina hjordar och vid sitt åkerbruk.

Efter den riksdagen blef grefve Tessin kallad till kansliråd och indragen uti den hemliga beredningen, för utrikes ärenden inrättad. Uti de äldsta tider, M. H., hos oss, uti Rom, Athén och flera ställen, handterades krig och fred på öppna torget, utan fara att fienden skulle få veta folkets beslut. Europa är nu stäldt på annat sätt. Omringad med uppmärksamhet ifrån alla orter, tyckes rikets säkerhet och främmande makters förtroende fordra tysthet och hemlighet. Det är värdt att anmärkas, det vissa in- och utrikes saker, icke nyligen utan äfven uti förra tider, med hemlighet bedrifna blifvit. Man trodde, att allmänheten kunde äga mindre nytta af uppenbarelser än riket skada. Om dervid varit villfarelse, hörer den icke ett, utan flera slägten och tider till, icke detta riket allena, utan alla; och nämnes deribland något enda, som lemnat åt nyfikenheten större utrymme, så tjena dess svagheter, fel och oredor att visa frodighet och helsa, fruktar ej heller, att någon vågar nyttja dem sig till förmån; ty hjertat vill och styrkan kan bära alla följder och olägenheter.

Länge dröjde icke grefve Tessin uti denna beredningen; med ett ögonkast såg han den ställning, som följdes, och var för den skull skicklig att icke allenast verkställa allt det honom föreskrifvas kunde, utan ock, som icke hos alla inträffar, fatta meningen och tanken, hvilka icke alltid kunna uttryckas. Han nämndes till Wienska hofvet (1725), han uträttade beskickningens ämne med hastigare framgång, än man förmodade, och äfven, som utgången viste, än man önskade, nemligen att utverka kejsarens biträde till det emellan Sverige och Ryssland träffade förbundet. Men hvarifrån härrörde den snabba ombytligheten här hemma? Den frågan lärer historien upplysa, när hon beskrifver den riksdagen (1726), då vårt biträde till hannoverska förbundet med mycken rörelse och med store mäns offer blef afgjordt; ett förbund, som till verkan snart försvann, emedan Europa ännu var för trött af ett långvarigt successionskrig, men ibland en stor regents regeringskonster uti den tiden räk-