272
drottningens död, Holsteinska husets upphöjelse, en gren på svenska, en på ryska tronen, uppror i landet och de upproriske inne uti hufvudstaden, ny liknelse till krig, dock snart dämpad; så kunde en okunnig efterverld föreställa sig, att jag med brådska samlade ihop på en gång alla dessa förändringar, och att de intagit en långt längre tid, än på hvilken de inträffat; och i sanning, M. H., vi, som varit till allt detta vittnen, hafva ännu svårt för att begripa, huru så mångfaldiga händelser kunnat så tätt följa på hvarandra och på en gång stöta tillsammans, samt huru en så bister utsigt och mörk himmel äfven så hastigt kunnat skingra sig, klarna upp och lemna förhoppning till gladare dagar och lyckligare tider.
Man behöfde efter så starka skakningar en stadgad ro och grefve Tessins skicklighet till att vinna densamma med Danmark (1743). Hans rådsembete kunde icke förlikas med mindre än med ambassadörsvärdigheten. Tiden tycktes vara mindre väl afpassad, men nöden var icke grannlaga. Han uträttade lyckligen sina värf, och stormen lade sig.
En olika art af beskickning (1744) yppade sig strax efteråt, då grefve Tessin utnämndes till ambassadör vid berlinska hofvet, att för anseendets skull lägga sista handen vid det höga giftermål, som förut genom då varande svenske envoyén och nu herr riksrådet grefve Rudenschöld, var handladt om och faststäldt. Denna beskickning var icke till annat ärnad än till prakt, och äfven deruti hade grefve Tessin föga sin like. Han kunde för öfrigt icke bättre och på ett för sig hederligare sätt sluta sina mångfaldiga värf vid utrikes hof än med detta, då han fick den nåden att beledsaga till Sverige vår nådigsta enkedrottning, då varande kronprinsessa, emottagen der af sina tillkommande undersåters vördnad och tillgifvenhet och sin höge gemåls kärlek. Den herre, som för kort tid sedan oss hastigt blifvit ifrånryckt, vi billigt och uppriktigt begråte, och hvilkens dyra namn till senaste efterverlden ihågkommes med välsignelse!
Har jag, M. H., hittills måst ledsaga grefve Tessin och eder uppmärksamhet igenom blida och svåra tider, vid underhandlingar, vid riksdagar, under bullersam fred, än bedröfligare krig, under invärtes skakningar och uppror, så öppnar sig för mig ett nytt tidehvarf, som mindre torde hafva lyst uti allmänhetens ögon, men säkerligen förtjenar att af en bättre penna än min till dess fägring utföras och beskrifvas.
