Svenska Sprätthöken.
Komedi i fem akter
af
Carl Gyllenborg.
Inträdestal,
när Svenska komedierna begyntes.
Vi börja nu en ny, men likväl gammal sak.
I egna skådespel vi hittills ej fått smak;
Man har dem länge sett på romerskt språk, på franskt,
På engelskt, spanskt och tyskt, ja, äfven sist på danskt,
På svenska ej ännu.
Så låt oss börja då sjuhundra tretti sju!
Det vore skam, om just de svenskas snillebragd,
Som andras trotsa kan, skull’ härvid stå försagd.
Månn’ ej en narr så lik på svenska härmas kan
Som i sin franska drägt? Jo, säkert går det an.
Nog ha vi ämnen haft, men ingen som dem stält
Uppå teatern fram och i sitt rätta fält.
Ty låt oss pröfva på!
Vi vilja krypa först, se’n lära vi väl gå.
Af ämnen ha vi väl så rikt och ymnigt kram,
Att när vi söka ett, så komma tio fram.
Men detta öfverflöd är just en svårighet;
Den alltför mycket ser, ett visst ej välja vet:
Ehvad han nå’nsin tar,
Så tycks han likväl se det bästa ligga qvar.
Just detta orsak är,
Att nu vårt första spel oss kostar mest besvär.
