Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

306

Vår nit i början är ej stadgad i sin fart:
Han svänger öfverallt, tar litet utaf hvart;
Om sådant är ett spel,
Så skall det titeln bli till detta skådespel.
Vi dölja ingenting, vi säga alltid sant;
Som gagnet är, så bör ock namnet bli bekant,
Och ej, som ofta sker,
En åsna få en rang, en tok en karakter.[1]




Benägne läsare!

Denna komedi lärer vara den första som blifvit sammansatt på vårt språk, sedan den Svenska Teatern nu är vorden öppnad. Hon blef påtänkt och skrifven af det tillfälle, att man såg en öfversättning utaf en fransysk komedi, kallad Le François à Londres. Denna har man velat göra mer lämplig till vär nation och dess seder; huru det har lyckats, kan den benägne läsaren bäst döma. Uppå teatern var likväl denna pjes så lycklig att vinna approbation, som man ock måst lemna aktörerna det beröm, att hvar en af dem derutinnan äfven rätt väl spelte sin roll. De omdömen, som sedermera blifvit fälda om henne, hafva varit skiljaktiga. Låt du, benägne läsare, dina vara så rättvisa och billiga, att intet gift må tvingas och pressas utur ett hastigt arbete, hvars uppsåt endast varit att roa dig och att, utan väldighet,[2] med rätta färger afmåla tvenne dessa tiders galenskaper, som löpa snörrätt emot hvarandra.




  1. Karakter = titel, värdighet.
  2. Väldighet = veld.