310
Baron Stadig. Jag tycker så, grefve, att I och alla era kamrater ha knappt satt näsa i Paris, der fått en fransysk klädning på er, mjölat ert hufvud som ett baktråg, lärt göra några sprättsteg, dundra fram »mon bleu!» och sjunga några franska visor, förrän I tror er vara så vackra och så angenäma, att ingen flicka kan göra er motstånd: ser hon er blott an, så har hon goda tankar för er; niger hon litet, så är hon kär åt er, och säger hon er den aldra minsta höflighet, ja då skall veta inbilla I er fullt och fast, att spelet är vunnet. Skulle det ock vara några, af hvilka I, gode herrar, kunde berömma er, så kan man väl gissa, af hvad slag de äro. Jag önskar er lycka, kusin, mycken lycka!
Grefve Hurtig. Vänta, vänta, kusin! Har I retat mig, så skall I ock, sur mon honneur, inte slippa, förrän jag öfvertygat er, att hvarken ett blott åsyn, ett litet nigande eller några höfliga ord gifvit mig en inbillning, som I tror vara ogrundad: non, mon cousin, une déclaration en forme, ma foi. Flickan har rent och rundt ut tillstått, att hon älskar mig.
Baron Stadig. Skryt, idel skryt, à la mode de Paris, ma foi. Låt mig gå, grefve!
Grefve Hurtig. Nej, du skall bida, kusin Stadig, antingen du vill eller inte, till dess jag sagt dig, att en ung enka, skön och rik på köpet, kom vid pass för fjorton dagar sedan från landet hit till Stockholm, att jag blef af en händelse bekant med henne, att jag stälde mig strax kär, attaquerade hennes hjerta en forme och hotade detsamma med storm, att då strax chamade[1] slogs, att vi nu hålla på att kapitulera, och att jag derföre, till att vara så mycket närmare fästningen och att förekomma all surprise, nu har hyrt mig dessa rum här på Nygatan midt emot min hjertunges qvarter, dit hon flytt för åtta dagar sedan.
Baron Stadig. Jag märker, kusin, I har angripit er sak som en förfaren krigsman. Men har I ock sett er väl före, att ej någon fördold mina springer, som torde lyfta i hastighet er och allt ert hopp i luften? Far väl!
Grefve Hurtig. Kan nu någon annan än en ram svensk, ja ändå en af det dummaste slaget, vara så litet curieux? Tänk, han valar sig inte en gång att fråga, hvad min vackra enka heter.
- ↑ Chamade = signal till underhandling.
