Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/321

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
313

är du sjelf, min ärliga Lasse! Men hvem i raggens namn skulle hafva känt igen dig, som du nu ser ut?

Champagne. Känt igen mig? Ni skall veta, herr baron, att, sedan min grefve tillpyntade mig på det sättet, som Ni ser, jag hade nog göra i fulla åtta dagar, innan jag kunde förnya bekantskapen med min narraktiga, jag vill säga behagliga, person.

Baron Stadig. Men säg mig, huru har du, som, fast du alltid varit en rolig gosse, dock städse visat dig beskedlig, kommit att bära denna främmande narrdrägten? Om jag mins rätt, så bar du min kusins livrée, när jag var i Paris.

Champagne. Jag fruktar, kära herr baron, att jag mera bär er kusins livrée nu än då. Men att kort förtälja er allt: när min grefve skulle resa från Paris, så måste jag kan tro avancera från lakej till kammartjenare; derpå befalte han mig att linda upp det lilla håret, jag hade, på sätt som I ser, att bara öronen sitta ute; baktill lät han hänga detta långa repstycke omveckladt med svart band och en liten hårtofs i ändan; han lät tränga på mig ett par byxor, som sitta så tätt åt, att jag hvar timme och stund nödgas att lappa dem, derest de spruckit i sömmarne; sedan måste jag hafva dessa hvita strumporna, som för mig, hvilken han hvar dag sänder som en skjutsmärr kring gatorna, det må vara rent eller orent, hafva snart blifvit så isprängda, som de äro. Ja, kära baron, si hocka tofflor han låtit göra mig; sedan dessa vagns-söljorna, han gifvit mig till skospännen; si denna mångfärgade rocken, som han hängt uppå mig med ett helt lispund hästtagel uti, att göra mig en fullkomlig styfkjortel. Allt detta tillika med denna långa värjan jemte min lilla vackra hatt, som han böd mig bära på ett öra, svor han med alla fransyska eder, som han lärt, hvilka min sann äro inte få, att det gjorde mig till en öfvermåttan väl ajusterad modisk[1] valet de chambre; men i mitt tycke har det gjort mig rent ut nästan till en så stor narr som min ...

Baron Stadig. Sakta, Lasse! Mins, att din grefve är min kusin.

Champagne. Jag vet, att han är er nära slägt, herr baron; men hvarföre slägtas han då inte på er i förstånd och beskedlighet?

Baron Stadig. Åh, din tjenare, Lasse! Men, kära, säg mig, hvad för folk umgicks min kusin med i Paris?

  1. Modisk = på modet, modern.