Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/394

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

386

stället före att bli läsmästare, som du hade tillsagt[1] far min, ändtelig resa ut med grefve Hurtig som dess dräng; det halp intet hvad jag gret eller bad. Sedan du några år varit ute, fick jag höra hos grefvens faster, att han skulle snart komma hem hit till Stockholm; och som det blef mig derjemte sagdt, att hennes nåde frun här skulle resa hit, så lopp jag från min gamla far och bytte kläder, af längtan att så oförmärkt få se dig, Lasse. Jag gaf mig ut för en löpare och stadde mig i hennes nådes tjenst; huru jag der förhållit mig, kan hennes nåde bäst säga. Jag har fuller, till att dess bättre dölja mitt kön, alltid sökt ställa mig in med qvinfolken, det lärer ock jungfru Sara kunna vittna.  Niger djupt för henne.) Och om jag har visat mig svartsjuk, så vet, att jag strax märkte, hvad Monsir Champagne var för en, och kunde inte lida, att han skulle ställa sig in hos någon annan än mig. Hvad säger du nu, Lasse?

Lasse. Min hjertans Brita, det gläder mig ända ner till stortån, att jag åter får se dig. Du är i mina ögon så täck och vacker, som du någonsin varit, och fast jag är, efter all uträkning, ej den förnämste i detta giftelaget, så har dock bonn’ fått sin ko igen, och jag i hastighet fått hustru, rätt så väl som alla de andra, och kanske inte den värsta på köpet.

Amiral Enterfelt. Det är väl, det är väl.




Slut-Tal.

Se här, god’ herrar, nu; tag åt er, hvem som vill,
En sprätthök: lycka till!
En sprätthök är det ej, som man så lätt kan få,
Som fins i stad, i bygd, i hof och hvarje vrå,
Som föds en sprätthök upp, som sprätthökslycka gör.
Som lefver sprätthökslif och som en sprätthök dör.
Ett sådant vanligt djur
Kan utan underverk ej ändra sin natur:
Han är så genomklok, att ingen tror sig mer.
All verlden ser en narr, sig sjelf han inte ser;

  1. Tillsäga = lofva.