396
eller er dotter vara utan kammarjungfrur, så att vi åtminstone ha hvar sin för sig. Dertill har jag tagit begge våra pigor, Ingeborg och Magdalena, som äro nätta och folklika[1] nog, bara de blifva litet upphyfsade och få bättre kläder på sig, hvarom jag, till att vinna tiden, redan bestält. Sedan behöfva vi nu några lakejer, pager och kuskar, dem jag också antagit, och äro deras livréer hos skräddaren, som lofvat mig dem ännu i dag färdiga. Hvad eljest allehanda möbler och saker inne i huset såväl som vagn och hästar med tillbehör angår, så skall det alltsammans äfvenväl bli bestäldt och så inrättadt, att del väl skulle kunna passa sig för en General-diktatör, om så skulle behöfvas, som jag hoppas.
Jesper. Det är allt väl, min vän. Jag är nöjd med allt hvad I gjort, och skall jag anordna penningar dertill. Det är mycket illa, att jag inte har någon karl, som jag kunde lemna en viss summa i händerna, och som kunde hålla riktig räkning öfver utgiften. Ty sådant faller mig alltför besvärligt att göra sjelf. Derför tror jag, att det blir mig också nödigt till att ha en kassör eller bokhållare.
Fru Rangsjuk. Ja, det är en sak, hvarpå jag också tänkt, min vän. Ty inte anstår det mer hvarken er eller mig sjelfva att nypa ut styfvertals allt hvad som skall betalas.
Jesper. Det är sant. Jag vet ingen bättre dertill än Truls. Jag kan ändå ej nu bruka’n till något annat, och att förskjuta honom vore ock synd. Ty han har tjent mig länge, och har jag inte annat funnit, än att han alltid varit trogen. Han är väl ibland något framfusig, men så måste man väl hålla honom det till godo.
Fjerde scenen.
Jesper, Fru Rangsjuk, Truls.
Truls (kommer något häpen och hastigt inlöpandes och säger:) Kära herre och fru . . .
Jesper. Hvad är det som fattas dig, Truls, och hur står till?
Truls. Åh, herre, jag blef så illa vid, att jag kan
- ↑ Folklik = som vet att skicka sig.
