Leopold. Jag vet, min sköna Lovisa, att I är af resonnablare sinne, än att en sådan fåfänga skulle kunna ha någon verkan hos er. Men hvad jag mig nu föresatt att göra, sker inte för att vinna er, utan er mor.
Malena. Efter jag ser, att ingendera af er är hågad för någon rang eller karakter, så faller mig in en annan utväg, hvarigenom jag menar att ändamålet likafullt kan vinnas. Det består deri, att när herr Leopold anmäler sig hos frun till att begära mademoiselle Lovisa, så kunde han ge sig ut för den han inte är. Det skadar inte, att den, som vill ändtligen bli bedragen, blir’et, särdeles när hela saken bara ankommer på inbillning.
Leopold. Väl, Malena, jag är också dermed nöjd, och har jag lust att vid detta tillfälle spela hvad personnage som behöfs. Efter den anledning[1], som jag nu fått af er, skall jag vidare öfverlägga hos mig sjelf, huru jag skall bara mig åt. Farväl emellertid, min sköna Lovisa! (Går bort.)
Fjerde scenen.
Birger, Mademoiselle Lovisa, Malena.
Birger. Se god dag, min kära Lovisa lilla! Hvar är er far och mor? Efter jag i dag har hört, att er far fått en tjenst och blifvit öfverdiktatör, så vill jag önska honom lycka dertill.
Lovisa. Ja, jag tackar er, min farbror, för den ära, I vill göra honom. Malena, gå in till min far och mor och säg, att herr Birger är här och vill helsa på dem. (Malena går.)
Birger. Men säg mig, min kära Lovisa, hvad må nu ha fallit gubben in, att han på sina gamla dagar skaffat sig en tjenst på halsen, som kommer mig så sällsamt före, att jag inte väl kan finna mig deri?
Lovisa. Jag kan äfven så litet finna mig deri som min farbror. Men se der, hvar min far och mor komma! Kanske min käre farbror torde af dem sjelfva derom få närmare explikation.
- ↑ Anledning = anvisning, antydan.
