sanningen af det, som jag förr allenast hört glnnkas och varit i ovisshet om. Men hur har du understått dig till att utan dina föräldrars vetskap fatta tycke för en karl, som ingendera af oss känner?
Mademoiselle Lovisa. Jag kan inte annat svara der till, än att jag funnit honom vara behaglig och värd den vänskap, som jag lofvat honom, och mitt löfte kan jag aldrig rvgga, så länge jag lefver.
Fru Rangsjuk. Nej, hör på den ovettiga flickan! Skall du aldrig rygga detta löfte, säger du?
Mademoiselle Lovisa. Nej, min mor, det kan jag inte göra, ty antingen skall jag hafva Leopold eller ingen.
Fru Rangsjuk. Ja, jag skall visa dig annat, så visst som jag är mor åt dig, och att du skall gifta dig, både när jag vill och med hvem jag vill.
Mademoiselle Lovisa. Men jag ber, att min mor inte tar så ifrigt i denna saken. Jag vill bara fråga, om min mor känner den karlen, som vi tala om?
Fru Rangsjuk. Nej, inte känner jag honom och vet mig heller aldrig hafva sett honom.
Mademoiselle Lovisa. Efter min mor inte känner honom, hur kan hon då veta, om han är värdig att bli hennes måg eller inte? Och hur kan min mor då ha något emot honom?
Fru Rangsjuk. Hur jag kan hafva något emot honom? Du skall veta, att fast jag inte känner honom just till hans person, så har jag väl ändå underrättat mig om hans omständigheter. Det är väl visst, att han skall ha något till bästa, som mig är sagdt. Men hvad är det mer? Det gör ju inte tillfyllest för en flicka, som har så hederliga föräldrar som du. Och tycker du väl, att det skulle vara anständigt, om du nu, sedan din far fått en så hederlig tjenst och, som jag förmodar, snart lär komma till ett högre äreställe, skulle så kasta dig ned i orenligheten, att du skulle gifta dig med en karl, som ännu ej har mera rang eller karakter, än då han föddes hit till verlden? Fy, då skulle din far och jag hafva mycket liten heder, för det vi födt upp dig.
Mademoiselle Lovisa. Jag kan aldrig föreställa mig, att det är min mors fulla allvar, hvad hon behagar säga. Tro mig säkert, min mor, att Leopolds förnuftiga och beskedliga konduit har satt honom i större heder och kredit ibland folk, än kanske många andra varit kapabla att
