428
förvärfva sig igenom rang och karakter. Och på det min mor må ännu närmare lära att känna honom, så skall jag berätta, att han är ende sonen uti ett mycket förnämt och hederligt hus, att begge hans föräldrar äro döda och lemnat honom efter sig i en ansenlig egendom, den han så sköter och förestår, att han icke allenast sjelf kan hafva sin hederliga utkomst, utan ock att han deraf kan hjelpa andra, som kunna behöfva’t.
Fru Rangsjuk. Du gör mig ett särdeles porträtt om hans person! Men med allt det skall jag säga dig, att du antingen måtte hålla dig för klokare än allt annat folk, eller ock att du resonnerar som en fjolla. Du håller sådana saker vara af ringa värde, hvarefter allt förnuftigt folk mest sträfvar i verlden, och jag deremot håller den för en tok, som inte bjuder till att pryda sig med så stor rang eller karakter, som han kan, på det han derefter af annat folk må blifva hedrad och ärad.
Mademoiselle Lovisa. Det är underligt, att min mor och jag hafva så olika mening om denna sak, och lär det, som jag finner, komma deraf, att min mor håller den hedern vara förnämst, som står skrifven eller tryckt på ett papper, och att jag deremot tycker om sådan heder, som har sin grund i förnuftigt folks omdöme.
Fru Rangsjuk. Nej hör, hur munvig hon är! Aldrig har jag nånsin hört maken. Jag råder dig, Lovisa, att du inte bjefsar mera emot mig. Jag vill inte mera höra dina resonnementer, utan pretenderar i deras ställe en sådan lydnad, som en dotter är pligtig att visa emot sin mor. Min vilja är denna, att du slår denne Leopold alldeles ur hågen och aldrig mera tänker på honom, och att du deremot bereder dig alt taga en annan, som jag ärnat dig.
Mademoiselle Lovisa. Har min mor ärnat mig åt någon annan?
Fru Rangsjuk. Ja, visserligen har jag så gjort, och detta är just orsaken, hvarför jag fört dig på denna giftermålsdiskursen.
Mademoiselle Lovisa. Men om jag skulle få lof att fråga, hvem det då är, som min mor ärnat till man åt mig?
Fru Rangsjuk. Jo men, jag skall säga dig, hvem det är. Det är unge grefve Valentin.
Mademoiselle Lovisa. Ack, hvad hör jag! Unge
