430
resonnementer längre, utan att du utan krus bereder dig att lyda min och din fars befallning och att taga grefve Valentin till man. Jag menar, att han rätt nu lär komma hit med din far. Låt då se, att du för dig beskedligt upp mot honom och på sådant sätt, som kan komma öfverens med min vilja, som jag dig nu har sagt. Men se der, hvar din far kommer!
Femte scenen.
Jesper Mes, Fru Rangsjuk, Mademoiselle Lovisa.
Fru Rangsjuk. Välkommen hem, min herre. Men följde inte grefve Valentin med, efter vårt aftal?
Jesper. Han lär nu på stunden komma efter.
Fru Rangsjuk. Det är väl. Men, min vän, jag beklagar, att jag nu skall berätta er en tidning, som jag är viss på lär vara er obehaglig. Tänk, att Lovisa inte är nöjd med det val, som vi gjort, af grefve Valentin till att vara var måg!
Jesper. Hvad! Är hon inte nöjd dermed, eller menar hon, att jag inte har makt att taga till min måg, hvem jag vill?
Mademoiselle Lovisa. Det kan så vara, min far. Men jag tror dock derhos, att en sådan sak som denna alltid närmare angår den, som skall bli hustru, än den, som skall bli svärfar.
Jesper. Nej hör på, tocka resonnementer!
Fru Rangsjuk. Ja, min vän, detta är ingenting. I skulle bara hört, hur hon har gläfsat emot mig hela långa stunden bortåt. Och det som aldra värst är af alltsammans, så har hon nu måst tillstå för mig, att hon fattat tycke för en person, som skall heta Leopold, och har hon gått så långt, att hon sagt mig midt upp i synen, att hon antingen skall ha honom eller ingen.
Jesper. Nå, hvad hör jag! Leopold? Är det möjligt? Fast jag inte känner honom till anseende[1], så har jag likväl hört talas om honom, att han skall vara mycket
- ↑ Anseende = utseende.
