Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/437

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
429

grefve Valentin? Skulle min mor väl vilja mig så illa, att skulle gifta mig med en sådan has[1]?

Fru Rangsjuk. Var inte ovettig, Lovisa, jag råder dig dertill! Skall du kalla honom has, som är grefve och dessutom har en så hederlig karakter? Jag försäkrar dig derpå, att han far sitta högt upp, när din monsieur Leopold och många andra sådana fä kanske vara glada, att de få sitta vid dörren.

Mademoiselle Lovisa. Ja, min mor, jag lemnar grefskapet och karakteren i sitt värde, och vore jag alltför oförnuftig, om jag ej skulle veta att estimera dem, som ega dessa förmoner, när deras vett och öfriga väsende svara deremot. Men hvad denne grefve Valentin angår, så tyckes mig, att det är så fatt med honom, att om den karakteren och rangen, hvarom jag alltid hört honom så mycket tala, vore borta, så skulle så litet af hela hans person vara qvar, att han knappt skulle kunna synas.

Fru Rangsjuk. Du kontinuerar allt immerfort med dina sotta resonnementer, men jag skall berätta dig, att de hjelpa till ingenting, för hade din far och jag ha redan lofvat dig bort till grefve Valentin.

Mademoiselle Lovisa. Min mor behagar bara skämta med mig, för så mycket menar jag att jag hörer mig sjelf till, att jag förut, innan jag kan lofvas bort, åtminstone måtte få veta till hvem.

Fru Rangsjuk. Jag skall säga dig, att jag inte behöfver fråga dig derom till råds, för jag vet bättre ditt bästa än du sjelf. Eller tycker du, att det är en liten förmon att få heta »fru grefvinna», och att se’n bli delaktig af en så hederlig rang, som han har?

Mademoiselle Lovisa. Men med allt detta är det ju bekant, att han är så fattig, alt han inte en gång äger rocken på kroppen. Huru menar min mor då att han skall kunna föda mig och en familj, när han nu knappt kan föda sig ensam?

Fru Rangsjuk. Men nu resonnerar du återigen rätt som en toka. Har du väl nånsin hört i dina dagar, att någon grefve eller grefvinna svultit ihjel? Här kan du nu se, hur ogrundadt allt ditt tal är. Derför säger jag ännu en gång, som jag sade i jåns, att jag inte vill höra dina

  1. Has = snobb.
Svenska Parnassen. II.28