bokhållaren allena, på det han inte må hindras i sina embetssysslor.
Truls. Det var väl taldt. Ty sällskap kan inte tjena, när man har hufvudet fullt af affärer. (Fru Rangsjuk och Jesper gå ut.)
Tredje scenen.
Truls, Skrifvaren.
Truls. Nå, skrifvare, nu skola vi begynna vart arbete; och är det förnämsta af alltsammans, att du är bra flitig och arbetsam. Ty hvarken anstår det mig, och inte heller orkar jag arbeta. Om jag kan eller inte, det går ingen an.
Skrifvaren. Jo, höggunstige herr bokhållare, jag skall göra min flit.
Truls. Men innan vi nu komma till arbetet, så måste jag väl först lära att känna dig och veta, hvad du är för en karl. Derför skall du nu säga mig, hvem du är, hvad din far har varit för en, hur han hetat, hur gammal du är, hvad du varit, innan du nu kom till herr öfverdiktatören, om du nånsin förr har haft en så hurtig och förnäm förman, som du nu har, hvad du tycker om mig, om inte jag är vördig, förståndig och väl förtjent att vara en herr bokhållare, om någon sådan herr bokhållare i verlden mera fins som jag — och mera sådant.
Skrifvaren. Min gunstige herr bokhållare, här äro alltför många frågor på en gång. Hvilken befaller höggunstige herr bokhållaren att jag först skall svara på?
Truls. Svara mig på de sista frågorna först, för de äro mig angelägnast.
Skrifvaren. Jo, höggunstige herr bokhållaren är en sådan herr bokhållare, som jag tycker alltför mycket om, och som så väl förstår sin tjenst, att jag tror, att aldrig någon sådan herr bokhållare i verlden är mera till som herr bokhållaren.
Truls. Nå, det var väl svaradt! Jag märker likvisst på dig, att du har förstånd, fast du inte är annat än en skrifvare. Men hvad tycker du eljest om mitt ansigte, min air och mitt öfriga väsende?
Skrifvaren. Jag kan inte annat säga, än att
