Sida:Svenska Parnassen band 2.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Gustaf Philip Creutz.

I det föregående har Creutz upprepade gånger jemte Gyllenborg blifvit nämnd såsom tillhörande fru Nordenflychts vittra krets. Bland de tre skaldekamraterna var han måhända den mest begåfvade. Hans diktning faller helt och hållet inom hans ungdomsperiod eller den tid, då fru Nordenflychts hem bildade en medelpunkt för det literära lifvet, och hennes egen poetiska produktion verkade sporrande på de yngre skaldevännerna.

Grefve Gustaf Philip Creutz var född i Maj 1731 och tillhörde en gammal finsk adelsslägt, som af drottning Kristina upphöjts i friherrligt och sedermera, såsom en ersättning för sina genom sista fredsslutet med Ryssland förlorade egendomar, af Adolf Fredrik i grefligt stånd. Hans föräldrar, majoren Carl Creutz och Barbro Helena Wrede, dogo i skaldens barndom, hvarefter slägtingar öfvertogo omsorgen om gossens uppfostran. Hans undervisning fulländades vid Åbo universitet, der han uppehöll sig till 1751, då han kom till Stockholm för att egna sig åt embetsmannabanan. Till en början ingick han i konungens kansli, men utbytte 1756 denna plats mot en mera tilltalande anställning som kavaljer hos den yngste af prinsarne, hertig Fredrik Adolf.

Ungefär samtidigt med Creutz kom hans jemnårige, grefve Gyllenborg till Stockholm efter att hafva fulländat sina studier vid Lunds universitet. En intim vänskap uppstod snart mellan de båda poetiskt begåfvade och äfven i politiskt afseende liktänkande unge männen, och genom deras bekantskap med fru Nordenflycht och deras inträde i Tankebyggarorden (1753) uppmuntrades de till täflan i