Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 6 —

år emellan och flera gånger, med en så byggd Bälj anställas; som, för hvar gång, snarare förbättrar än försämrar densamma. Bäljen öfverdrages ock, för hvar gång, invändigt med en limsatt blyertsyta, som hindrar trädets nötning, och gör ovanligt täta list-gångar. Dessa må vi här kalla Vidholmska premie-bäljor.

§. 6.

Så fullkomliga Bäljor, efter min nu beskrifna metod igångställde, tycktes gifva våra Blåsverk ett slags fullkomlighet; men tillika, eller år 1790, fattade Herr Bruks-Patron Castorin, då disponent af Carlsdals hytta i Carlskoga-trakten, det beslut, att, för afsalu, tillverka cylindriska Tackjerns-Bäljor, i likhet med dem, som i England och på andra-orter länge varit nyttjade. Gjutningen verkställdes af en hos oss ganska väl förtjent snäll Gjutare, en Engelsman vid namn Wilde, redan för längre tid tillbaka införskrifven från Skottland, hvilken, tillsammans med en sin Bror, ifrån början uppbyggt och i stånd satt Bergsunds Gjuteri här vid Stockholm, och som ännu lefver här i landet i rätt små villkor, rätte Första Mästaren och Förste Läraren i denna så vackra och i Sverige så mycket värda konst.

Herr Wilde har ock redan då förut förfärdigat och uppsatt sådana Bäljor vid Nyhyttan och vid Vestanfors i Vestmanland; och der användt 2 sådana Cylindrar till en Stångjerns-härd, drifna för kammar. Äfven så uppställdes nu af mig