Stångjerns-Härdar. Dessa tvenne block sättas i gång af en tyikel vef, och det så, att ett alltid blåser, då det andra är i vändning eller hvilar, och att Vattenhjulet alltid är jemnt lastadt.
Modell, ritning och beskrifning på denna machin äro inlemnade till Kongl. Vettenskaps Akademien.[1] Inrättningen är ganska fullständigt nyttig, och går väl; men är tillika nog konstig att eftergöra, och att underhålla, vid allmänna Bruk; den kan ock ännu mindre rekommenderas, sedan den goda och enkla Vidholmska står att erhålla.
§. 9.
Af denna berömvärda Bälf-inrättning hafva vi lärt, att en jemn Bläster ur en och samma tätta, gör långt säkrare och bättre verkan i härd, eller i Masugns ställe, än de flesta tättor, med intermittent blåsning, från hvar sin Bälj (sådant var länge kändt utrikes, men ej erkändt i Sverige) och sådant har gifvit anledning att äfven
- ↑ Just medan nyssnämde min nya Blås-machin var under arbete, utkom Herr BergsRådet Norbergs Prospektus till underrättelser om Ryska Bergverken, och uppgaf en nästan dylik inrättning af 2:ne Kubiska Bäljor, att pressa luft både mot botten och lock; fast utan tillfogadt dragtyg. Herr BergsRådet har dessutom sjelf, till Stjelp-ugnar, byggt och nyttjat 3:ne enkla Kuber, eller parallelipipeder horisontalt liggande, som gifva väder genom en gemensam väderlåda.
