Hoppa till innehållet

Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 10 —

tillsammansätta flera gamla, så kallade Spets-Bäljor, som, äfven, drifne af kammar igenom särskilta ventiler, gifva pressad luft i en gemensam kista eller reservoir, för att sedermera, medelst väderrör, på Vidholmska viset, ledas derifrån till flera eldar. Att sådant äfven, med förmån, låter sig göra, är redan på flera ställen bevist; men olyckan dervid är, att anstalten aldrig kan få den enkelhet och den varaktighet, ej heller ge ut så jemn bläster, som den Vidholmska, eller den med vefvar. Oftanämde Vidholmska Blås-machiner äro nu så allmänt kände, att de väl icke behöfva att beskrifvas här; men, för att gifva tydligare begrepp, om hvad nyss sades, må teckning här bifogas på en sådan machin, att med flera andra Blåsverks-anstalter jemnföras; Jag torde såmedelst finna, utväg, att någorlunda rätta de vacklande begrepp, som ännu nog allmänt råda, angående de nyare Blåsverken; eller, som jag hoppas, kunna stadga någon mera sann öfvertygelse, och afhjelpa den villrådighet som visserligen ännu skadar och besvärar Herrar Bruks-ägare, i ett för dem så vigtigt ämne.

§. 10.

Fig. III föreställer en Vidholms-Bälj; denna är, lika som de öfrige här uppdragne Figurer, blott till sin yttra hufvudform aftecknad: till en sådan Blåsmachin är hufvud-idén alldeles bibehållen af en gammal Svensk Trä-Bälj; men så anställd och förbättrad, att, ifrån ett klent och