Hoppa till innehållet

Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 11 —

uselt verktyg, har blifvit tillskapad en ypperlig machin, att samverka med flera Bälj-block, som drifvas af vefvar. En gammal spetsig Bälj har nemligen en kåpa D, Fig. I. rörlig omkring bulten x, och ett stillaliggande block, eller botten, E, försedt med full list-gång, som af Stålfjädrar någorlunda lufttätt, tillhålles rundt omkring emot kåpans sidor invändigt. 2:ne sådana Bäljor användas gemenligen till hvar eld, och drifvas af kammar; de läggas i bredd tätt utmed hvarannan så, att de med hvar sin tätta e, må kunna blåsa in i en och samma öppning, eller forma, till eldstaden, hvadan det ock blifvit af ålder nödigt, att gifva dessa verktyg sin spetsiga form framåt. — Men, just denna spetsiga form ger Bälj-makaren det mest svåra och mest grannlaga arbete i sin konst; ty, i följd häraf, får hvardera långsidan, i sjelfva Bälj-kåpan, en grannlaga Konvex yta invändigt, i stället för 2:ne enkla platta sidor, som en Bälj, af lika bredd i båda ändar tillåter.

§. 11.

Den nya Blås-machinen åter, likaså hel och hållen gjord af trä, har sitt block eller botten, E, äfven med listgångar, men rörligt i punkten, eller kring bulten, x, samt har kåpan D fast och stillasittande. — Som luften nu ledes medelst rör till härden, så blir ock den spetsiga bälj-formen onödig; hvadan flera Bälj-kåpor bäst kunna sammanbyggas i ett stycke, som spar