Hoppa till innehållet

Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 18 —

gjut-gods, har jag ock låtit inrätta både väder-stämbord, eller luckor af träd, äfven så väl som hela rör-gången; och alltid har jag låtit göra alla väder-rör af plankor, fyrkantiga, såsom af föga skillnad i kostnad, men vida tjenligare och säkrare, till allt framtida bruk och underhåll, än pipstockar kunna vara.

§. 19.

Men först, när Vidholmska Blås-machinen inrättades, var svårigheten, att kunna få treslängiga Tackjerns vefvar, rätt stor och afskräckande; utom vid Åkers Stycke-Bruk, der de första tillverkades, kunde sådane icke förfärdigas; och, äfven derifrån, kunde icke något nöjaktigt antal erhållas. Jag påfann då den omtalta utvägen, att gjuta enkla två-slängiga vefvar, och sammansätta dem till fyrslängiga. Dessa kunde gjutas, äfven vid Bergslags-hyttor.

§. 20.

Men tillika var jag omtänkt, att till mindre behof, eller till tvenne härdar, inrätta Blås-machiner, af lika egenskaper, för kammar. — Två sådana machiner blefvo, vid denna tid, af mig inrättade; den ena vid Skogaholms Stångjerns-Bruk i Nerike, den andra vid Rockhammar, till tvenne Plåt-härdar. Fig. V skall kunna ge begrepp om begge dessa inrättningar.

Sjelfva Blås-machinen byggdes i en fast kåpa till tvenne rörliga Block, att röras nedifrån af kammar. Vågar, eller motvigter, b, b,