konst, och af allt fortfarande bemödande, att sjelfva konsten ännu är ofullkomlig, och att de förnämsta svårigheter, som oss än möta vid jern- och stål-beredningen, äro sanna afbrott ifrån natur-lärans anvisnihgar, och ifrån dess lagar.
Det är en viss grad af värme, en viss eldgrad, en viss temperatur, som gör Jern och andra smältbara ämnen flytande. I detta liqvida tillstånd, och i kraft af sin olika gravitas specifica, skilja de sig åt; det lättare flyter, det tyngre sjunker; i en olika temperatur frånskilja de sig äfven, eller förena de sig, med ännu andra ämnen. Är vårt klot en Vulkan-produkt; hafva några dess delar, eller har detta klotet någon gång varit i smältnings-tillstånd, så finna vi ändå skäl nog, hvarföre metällerne, hvarföre jernet så föga hunnit skiljas från kaos, eller från massan af jord och berg: smältnings-graden har nemligen varit mindre fullkomlig, än vederbort, och, bland mängden af andra ämnen, har jernet på de flesta ställen, om icke på alla, utgjort en så ringa del af massan, att någon fullkomlig sekretion ej kunnat äga rum. I smått åter, (och jemnförelsevis gå menniskans största smältnings försök alltid till i smått), der sammansökas de mest jernhaltige af bergarterne, der drifves eldgraden till vederbörlig höjd för det samlade, och samma eldgrad underhålles så länge, att massan, som tillika omröres och till skiftes hvilar, kan skilja sig i tungt och lätt, samt metallen befrias från bergarten. — Men denna metall
