Hoppa till innehållet

Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 36 —

ingår ock under samma tid, och vid de än kända tillställningar, nya föreningar; han lemnade malmlagret, såsom smidigt eller verkligt Jern; men han stannar i masugns-stället, försatt eller öfvermättad med syre och kolämne, samt får namn af Tackjern.

Nu vidtager Smedens bemödande, och går derpå ut, att, medelst ny uppvärmning, smältning och arbete, förflygtiga och frånskilja de tvenne tillvundna oarterna, syret och kol-ämnet, för att åter få jernet rent och smidigt. I mån som jernet blir fritt, blir dess smältbarhet ringare; det faller vid denna vanliga eldgrad i en seg massa, det färskar; men, behäftadt af vissa oarter, ännu ofta medföljande från sielfva malmen, samt ojemnt och ofullkomligt befriadt från andra, de nyss namngifne, är detta vunna jernet, i följd af en ofullkomlig berednings-metod, nästan alltid ofullkomligt godt; det är, efter olika smidessätt, och ännu mer, efter olika arbetsskicklighet och arbetsflit, ojemt tätt, ojemt hårdt och ojemt mjukt, om icke fullt oartadt. Emedlertid skulle Tackjernet afsvalas, transporteras, uppglödgas på nytt, omsmältas, och oftast, i en ofullkomlig eld-grad, af ganska okunnigt folk, upparbetas till en äskad fullkomlighet. Mycken förlorad tid, arbete och kol-åtgång skall gifva förluster; och fullkomligheten, skall blifva sviksam.

Att likväl jern kan färska, och kan beredas, på flera sätt, det visa små exempel af