Det här nu åtföljande kol-ämnet, tillika frånskildt, och massan lika fullständigt nedsmält och afsvalnad, skulle ock utan tvifvel gifva ett rätt fullkomnadt och godt jern. Hvad som visst är, må vi ihågkomma; det gifs icke i hela jern-riket, ett rätt säkert, homogent och tätt stycke, om icke af gjut-stål; och med samma säkerhet kunna vi vänta oss ett äkta godt, eller fullkomligt rent, tätt och smidigt jern; då vi nemligen lärt oss konsten, att låta det enbart nedfalla i hel massa, befriadt eller skildt från främmande arter. Få eller inga exempel gifvas ännu på en så fullkomlig jern-produkt; men menskliga fintligheten och menskliga lynnet att förädla allt, och sjelf förädlas, lemnar visst icke saken der den står, half-färdig; må vi i något mål afundsfullt täfla med Grannar, så bör det visst vara, i tilltagsenhet och rådlighet, att fullkomna denna sköna konst.
Men, återtagom Stål-beredningen: det nyss omtalta brännstålet, och, ännu mer, gjutstålet, anses af oss än i dag, efter det besvär och den omväg, som vi haft att tillreda detsamma, för den dyrbaraste och för den ädlaste af jernprodukter; men i naturens material-samling, rätt rangerad, är och blir stålet ett halffärdigt jern;[1] det är mellanståndet, mellan
- ↑ Denna synnerliga kontrast har, en lång tid, skaffat naturforskare det största bryderi. Stålbrännaren, med sina resultater, och de lärde, med sina förklaringar, hafva brytt hvarandra; men naturläran
