Sida:Svenska blasverkens historia.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 37 —

smidigt jern från masugns-stället; det gamla osmunds smidet; och, påtagligare ännu, den längre bekanta Cortes Jernberednings-metod i England, hvilken metod vi i det längsta ansågo för ett försök af ringa betydenhet; men hvaraf Herr Öfver-Masmästaren Svedenstjerna nu vet, att besanna både värdet och framgången. Visserligen innehåller denna metod redan en märkvärdig genväg, att frambringa smidigt jern, och beviser, att naturen är enklare i sina operationer, än vi trott och fattat.

Men, för att bättre se menniskans framhärdande oaktsamhet, om icke oskicklighet, att rätt begagna sig af naturens anvisningar och följa dem, så må vi ock nu betrakta stål-beredningen. — Det så en gång erhållna bästa Stångjern, lägges in, eller packas ibland sönderstötta kol, i tillslutna kistor, hvilka omgifvas af glödnings-hetta, så lång tid som erfordras, för att åter bibringa och förena med jernet en vederbörlig portion, af sådant kol-ämne, som det förut måst lemna; och, för att få namn af stål: på sådant sätt öfvermättadt af kol-ämne, blir det ganska skört, börjar åter likna Tackjern, slås i stycken, och, i välslutna diglar, för tillräcklig eldgrad, bringas det till full smältning, samt får namn af gjut-stål. — Denna så nedsmälta massa, gjutstålet, är det renaste bästa stål man vet att önska, tjenligt till alla finare behof, framför all annan stål-sort, i mån som handt-verkaren hunnit lära, att rätt behandla detsamma.