Runinskriften på den gotländska Roes-stenen.
Af
L. Fr. Läffler.
Mot professor Bugges i förra häftet af denna tidskrift intagna
läsning och tolkning af den urnordiska runinskriften på den
nyfunna stenen från gården Roes å Gotland synas mig tvänne
anmärkningar af vikt kunna göras, den första af formel, den andra af
materiel art.
Den första anmärkningen rör Bugges läsning af den samstafva rungruppen — omedelbart efter det af tre punkter bestående skiljetecknet — såsom udʀ, d. ä. uddʀ.
Det synes mig nämligen, som om, i fall det varit runristarens mening, att runan för u skulle afläsas först, han hade bort sätta den för u karakteristiska kvisten icke vid den andra, högra stafven af ᛗ, utan vid den första, vänstra stafven. Såsom det nu står, är det ju uppenbart, att runan för d, d. v. s. ᛗ, kommer närmast i ordning att afläsas efter det föregående iuþin.
Man kan säga, att tre af de fyra raka streck, genom hvilkas sammanställning runan är bildad, stå före u, och det fjärde strecket för ᛗ står i förhållande till ᚢ så, att det är det naturliga att läsa u närmast efter d.
Det kan erinras om att, medan eljest alltid, då ᛴ, ᛖ, ᛗ eller ᛞ bilda samstafva runa med en följande, denna senares kvist eller kvistar stå satta till föregående runas andra, högra staf, åter å Järsbergs-stenen, där ᚺ bildar samstafva runa med ett föregående ᚨ, detta senares två kvistar äro satta å den första, vänstra stafven
