Den andra, afbildad fig. 44, är en af de mest bekanta fornsaker man funnit i Sverige. Under namnet »Vadstenabrakteaten» är den nämligen vida berömd på grund af den runinskrift, som löper utmed dess rand. Dessa runor, som läsas från höger till vänster och därför äro vända bakfram, — möjligen voro de vända rätt på stampen, emedan man ej tänkt på att de skulle få en motsatt riktning på aftrycket, — bilda två ännu oförklarade ord och därefter runraden. Dennes runor, ordnade på följande sätt, betecknade, såsom vi nu veta, det ljud, hvilket är angifvet under hvar och en af dem:
ᚠ ᚢ ᚦ ᚨ ᚱ ᚲ ᚷ ᚹ ᛬ ᚺ ᚾ ᛁ ᛃ ᛇ ᛒ ᛉ ᛋ ᛬ ᛏ ᛒ ᛖ ᛗ ᛚ ᛜ ᛟ f u th a r k g w h n i j e p ʀ s t b e m l ng o
Endast en runa saknas, troligen emedan den ej fick plats. Det är den sista, som skulle hafva kommit efter o; vi veta, att den hade formen ᛞ och betecknade d. Runorna ᚦ och ᚹ hafva utan tvifvel betecknat samma ljud som de engelska bokstäfverna th och w. Runan ? betecknade än e än i. Runan ᛉ förekommer i äldsta tid endast i slutet af orden; det ljud, som den betecknade, var först franskt z (i seize), men öfvergick sedan, i den mån språket förändrade sig, till ett i-haltigt r, vanligen återgifvet med ʀ.
Samma runrad, med få och föga viktiga afvikelser, läses på två ungefär samtidiga fornsaker, funna i västra Europa och härstammande från de där boende germanska folken. Den ena är ett förgylldt silfverspänne, upptaget ur en graf vid Charnay i Bourgogne; det andra ett kort, eneggadt järnsvärd, uppfiskadt ur Themsen vid London. År 1903 upptäcktes samma runrad på en stenhäll, som utgjort en af sidostenarna i en grafkista vid Kylfver i Stånga socken på Gottland.[1]
Runraden på Vadstena brakteaten innehåller de runor, som begagnades under de första århundradena efter det de germanska folken börjat skrifva med runor. Den innehöll 24 runor, fördelade i tre grupper, med 8 runor i hvarje.
Emedan de romerska bokstäfverna voro ordnade på samma sätt som de grekiska, börjande med A, B, och emedan dessa två första bokstäfver af grekerna kallades alfa och beta, plägar man
- ↑ För en närmare kännedom om detta märkliga fynd hänvisas till den utförliga redogörelse därför, som i Antiqvarisk tidskrift för Sverige, del. 18, lämnas af herrar O. v. Friesen och H. Hansson.
