Hoppa till innehållet

Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
106

utgå från Svenska Fornminnesföreningen. Det är hon som bör framställa grunderna för densamma, hvarefter det bör öfverlemnas åt landskapsföreningarna, att föreslå de jemkningar, som i varje särskildt fall kunna vara af nöden. Styrelsen bör ega rätt att tillkalla andra personer, för att med dem samråda, hvarefter resultatet borde meddelas de särskilda provinsföreningarna. Tal. hade tänkt sig att dessa personer skulle vara deputerade från föreningarna. Tal. anhöll om proposition på sitt förslag.

Sedan derefter hr Ordföranden uppläst de framstälda olika förslagen, förklarade frih. Djurklou att han, för undvikande af tidsödande votering, vore villig att antaga hvilket som helst utaf de samma. Då emellertid så många olika meningar blifvit framstälda, hemstälde tal. huruvida mötet icke skulle vilja remittera frågan till Svenska Fornminnesföreningen, och låta den nu förda diskussionen anses som ett uttryck af mötets opinion i frågan.

Lektor Blomstrand ville bifalla frih. Djurklous senast framstälda förslag med vilkor att orden ”till Svenska Fornminnesföreningen” utbyttes mot orden till ”Svenska Fornminnesföreningens styrelse.”

Sedan diskussionen öfver frågan förklarats afslutad, fattade mötet på af ordföranden framstäld proposition, följande beslut:

åt Svenska Fornminnesföreningens Styrelse öfverlemnas att, med ledning af diskussionen öfver detta ämne, vidtaga lämpliga åtgärder för det i frågan angifna syfte.


2. Har K. M:ts förordning om forntida minnesmärkens fredande och bevarande af den 29 November 1867 kraftigare än äldre lagstadganden främjat det åsyftade ändamålet; och har ej erfarenheten redan ådagalagt, att några ändringar i de föreskrifter och bestämmelser, som afse våra fornlemningars skydd, kunna vara af behofvet påkallade?

Friherre Djurklou: Vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Vexjö förlidet år förekommo redan åtskilliga anföranden, som tycktes antyda att K. M:ts Nåd. Förordn. af den 29 Nov. 1867 icke fullt motsvarat de förhoppningar, hvarmed mången emotsett den länge förberedda nya lagen till våra minnesmärkens skyddande och bevarande. Att denna lags bestämmelser i flera