nödvändigt att det finnes många arbetare, att alla droge sitt strå till stacken, då ingen kan ensam omfatta eller utföra allt.
Frih. Djurklou: Resultatet af bifall till det framstälda förslaget kunde i alla händelser ej blifva någonting annat än en hemställan till de särskilda föreningarna, huruvida de vilja sända deputerade eller ej. De föreningar, som tycka att de hafva det bra som det är, svara naturligtvis nej, men det finnes kanhända ganska många sådana, som vilja taga ett steg längre fram och som anse en närmare samverkan med centralföreningen nyttig och önskvärd.
Lektor Wiberg hemstälde huruvida det icke vore bättre om Svenska Fornminnesföreningen utfärdade cirkulär till de särskilda föreningarna med uppmaning till dem, att i fall de ansågo en närmare sammanslutning önskvärd, uppgifva vilkoren, hvarunder en sådan förening kunde komma till stånd, och i fall större svårigheter skulle möta, äfven uppgifva dem och medlen till deras afhjelpande.
Dr Montelius kunde icke finna att frågan om anslutning till Vitterhetsakademien vore för tidigt väckt, då hon blifvit väckt på samma gång som frågan om en anslutning till landskapsföreningarna. Tal:s önskan hade blott varit att de personer, som tillhöra den ena eller andra af dessa institutioner, hvilka begge hafva samma uppgift, skulle träda i en närmare förbindelse än nu är fallet, i synnerhet som de krafter, hvilka arbeta i den ena institutionen till stor del äro eller hafva varit desamma som arbeta i den andra, ingalunda att på något sätt underordna den ena inrättningen under den andra.
Dr Gumælius: Lektor Wiberg hade under en annan form uttalat samma åsigter som tal. hyste. Tal. vore nästan rädd för en kommitté, men fruktade ej för en sammanslutning. Utfärdandet af ett cirkulär, sådant som hr Wiberg föreslagit, ansåg tal. för ganska lämpligt, i synnerhet om i detsamma inrycktes en anvisning om sättet huru sammanslutningen enligt Svenska Fornminnesföreningens tanke bäst kunde åstadkommas.
Frih. Djurklou ville icke bestrida, att ett godt förhållande mellan Vitterhetsakademien och de enskilda fornminnesföreningarna borde vara rådande, men det tillägg hr Montelius föreslagit hörde icke till frågan, sådan den här blifvit i tryck uppstäld.
Lektor Blomstrand: Förslaget om sammanslutningen borde
