anseende till musei rikedom på likartade förorsaka mera besvär än nytta. Emellertid är det äfven troligt, att mången som anträffat ett jordfynd, förgäter eller icke känner till skyldigheten att hembjuda detta, utan bortskänker eller försäljer till enskild person hvad han funnit. Denna, som det kan tyckas, temligen oskyldiga gerning är dock ett lagbrott, för hvilket han skall åtalas och böta dubbla värdet af hvad han bortgifvit eller försålt. Slutligen kunna vi ej förmoda annat än att den mer och mer växande hågen för antiqvarisk forkning, hvilken omöjligen kan åtnöja sig med lagens föreskrift att ”se men icke röra”, skall föranleda många vördsamma hemställanden om tillstånd att medelst gräfning närmare undersöka en eller annan fornlemning. Akademien skall då för varje sådant fall lemna särskildt tillstånd och föreskrifva de vilkor hvarunder sådant får ega rum. Hvilken mängd af hemställanden, ansökningar och hembjudanden skola ej sålunda hopa sig på kongl. akademiens bord för att pröfvas vid dess 20 à 22 sammankomster? Och är ej en sådan tillökning af göromålen ganska betänklig, då man besinnar att akademien har så mycket annat sig ålagt. Utom en vidsträckt vetenskaplig korrespondens, ordnandet af stipendiaternes verksamhet, granskningen af deras berättelser och inkomna täflingsskrifter, redaktionsbestyret och spridningen af sina handlingar och tidskrift, har hon högsta vården om riksmusei historiska samlingar och myntkabinettet. Hon skall gilla alla inskrifter på monumenter och offentliga bygnader från ärestoden till den mest anspråkslösa landtkyrka, och i detta fall om så fordras äfven gå enskilda personer till handa. Hon skall uppgöra eller gilla redan uppgjorda förslag till minnes- och skådepenningar; och mycket mycket annat, varibland jag nu för tillfället endast erinrar mig pröfningen af unge officerares skrifkunnighet i fransyska språket för inträde i generalstaben.
Under sådane förhållanden och med så betydligt ökade göromål är det fara värdt att de högt aktade vetenskapsmän, som hedrats med förtroendet att deltaga i akademiens arbeten, skola uttröttas och heldre cedera sina jettoner än till men för sina vetenskapliga forskningar bortöda en dyrbar tid med pröfningen af rent administrativa mål, som förvandla akademien till ett vanligt embetsverk med riksantiqvarien till expeditionssekreterare och hans biträden till kopister eller cancellister: men blifver detta, och
