gång föreläsa öfver så mycket. Tal. yrkade ånyo derpå att diskussionen skulle samtidigt omfatta såväl den nu föreliggande, som de fem nästföljande frågorna och till en del äfven den åttonde.
Sedan hr Ordföranden framstält proposition i enlighet med
hr Eichhorns förslag, föreslog
lektor Wiberg det tillägg deri, att de fornsaker, som i
kyrkorna förvaras, blifva föremål för noggranna visitationer,
hvilket förslag hr W. dock sedermera återtog.
Kyrkoherden Hagberg ville deri hafva tillagdt om aflöning af för ändamålet kringresande vetenskapsmän.
Hr Mandelgren ansåg att, ehuru säkerligen ingen af fornforskningens idkare vore obenägen att meddela de upplysningar han vore i stånd att lemna, den egentliga fornforskningen skulle, i anseende till den knappa tid, som vanligen är tillmätt akademiens stipendiater, blifva mindre tillgodosedd, om man ålade dem såsom ovilkorlig skyldighet att under sina resor hålla föredrag i fornkunskapen.
Dr Granlund erinrade om det olämpliga uti att i resolutionen intaga något, som ej kunde anses tillhöra svaret på den fråga som nu diskuterats. Diskussionen öfver de närmaste följande frågorna skulle genom antagande af ett utaf de gjorda förslagen blifva afskuren.
Frih. Djurklou ansåg äfven att resolutionen borde utgöra svar endast på den tredje frågan, ej på någon annan. Förslaget att akademiens stipendiater skulle hålla föredrag i fornkunskapen under sina resor, ansåg tal. praktiskt omöjligt, såvida ej hufvudändamålet med deras färd, verkställandet af antiqvariska undersökningar, skulle i större eller mindre mon försummas. Tal. måste för sin del protestera mot en dylik sammanblandning af folkundervisning och fornsaksundersökning.
Efter ånyo framstäld proposition uttalade mötet såsom önskligt,
att alla sådana äldre inventarier och minnesmärken, som
finnas i kyrkorna och der ej behövas eller kunna lämpligen
förvaras, såsom deposita öfverlemnas antingen till statens historiska
museum eller till landskapssamlingarna.
(Forts. och slut i nästa häfte.)
