Från den katholska tiden har man i våra gamla kyrkoprydnader minnesmärken af den tidens husflit: altarskåp, helgonbilder, ramar, listverk, skulpterade dörrar, dopfuntar i prunkande färger och förgyllningar, ofta ganska dyrbara, monstranser, viatica, rökelsekar, o. s. v.
Af den nordiska qvinnans husflit hafva vi ännu qvar tusenåriga prof, bevarade i de multnande lemningarne af ylletyg, som uppgräfts ur torfmossar och grafhögar. Den poetiska Eddan, och sedermera sagorna, och för en ännu senare tid kämpavisorna, vitna om hennes färdighet i konstrik sömnad och väfnad. De förnämes hus, och förnämligast gästsalen, pryddes — ”tjäldades” — vid högtiderna med virkade eller väfda, konstsirade bonader eller tapeter, med mångfaldiga, med silke, guld eller silfver insydda, invirkade eller inväfda figurer, föreställande strider, mythiska framställningar, m. m. Äfven templens väggar pryddes härmed. Stundom bestod bonaden af utländska, kostbara tyger, silke och sidenband. Völsungasagan beskrifver huru Brynhilda med guld utsydde Sigurd Fafnerbanes bedrifter, Fafners dråp. o. s. v. Eddan talar i ”Gudrunarkvida” om Sigurds enka, Gudrun, huru hon, under det hon vistades hos sin syster, drottning Thora i Danmark, väfde border eller tapeter med skildringar af hjeltarnes bedrifter och lekar, och stickade på dukar sin makes skepp, m. m.
Hon mig till fägnad
Virkade i guld
Sydländska borgar
Och fanor danska.
Vi tecknade å taflor
Hvad hjeltarne lekte,
I våra handarbeten;
Konungens kämpar,
Sköldar röda,
Huniska kämpar,
Svärdshär, hjelmhär,
Som konungen följde.
Sigmunds skepp
Skredo från landet,
Med gyllne prydnader
Och uthuggna stäf;
Vi stickade å border
Huru de stridde;
Siggar och Siggeir,
Sunnan på Fivi.
En saga omtalar en tapet, föreställande Fafners död, och som egdes af konung Olof den helige, hvilken tapet var så märkvärdig, att den inspirerade skalden Thorfinn till ett qväde. Orkneyingasagan omtalar en konstrikt väfd fana, på hvilken en korp var afbildad, och som utsträckte sina vingar, då vinden fylde seglen. Den var förfärdigad af Sigurd Orkneyingajarls moder, hvilken derpå ”nedlagt all sin konst”. Något liknande denna,
