Visingsö som konungasäte.
Af
Wilhelm Berg.
Af många skäl tror man sig kunna antaga att i långt
aflägsna tider norra delen af nuvarande Småland, eller Wista,
Norra och Södra Wedbo samt Tveta härader, jemte angränsande
delar af Östergötland, bildade ett litet konungarike, hvars
herrskare säkerligen hade sin bostad på Visingsö, emedan åtminstone
ett af slotten derstädes är vida äldre än något af dem på fasta
landet i grannskapet. Wieselgren (Ny Smål. Beskr.) säger att
ön troligen var samlingsplatsen för de vid Vetterns stränder boende
folken, hvilka möjligen här hade sitt gemensamma ting, och detta
synes bestyrkas deraf att ännu 1565 fanns der en gård med
namnet Tingstad (Erik XIV:s gåfvobref till Per Brahe d. ä.), af
hvilken numera blott en åker bär namnet qvar, och detta
förvridet till Tjeng- eller Kjengsten (tingstadsängen). Att här
äfven funnits afgudahus, kan man sluta af namnet på ett
hemman, nu kalladt Husgärdet, men i äldre handlingar ”Hoffzgerdhe”,
säkerligen emedan der varit ett hof, ett heligt ställe afsedt för
den religiösa kulten.
Någon närmare reda på de småkonungar, som herrskat öfver dessa trakter, hafva vi ej. Måhända torde det vara för djerft att antaga, det den på 1000-talet i Östergötland — och Visingsö räknades fordom till denna provins — lefvande jarlen Tove, med vars dotter konung Inge den äldre var förmäld, skulle innehaft just detta rike som här är i fråga. Detta antagande skulle dock möjligen ej vara så vågadt, i fall Sverker I, som en del antaga, skulle vara sonsonsson af denne Tove, ty man känner att Sverkerska ätten hade sedan urgamla tider besittningar på ön.
Som bekant efterträddes Sverker af Erik IX Bonde, hvilken dock ej tyckes hafva styrt mera än öfre Sverge, under det Karl
